Så var det december i år igen. Tiden går så himla fort, det är på tok.
Man får ju ålders-ångest på sina blott sjutton år.
Idag gick det några pojkar framför oss som tydligen gick i sexan-sjuan
och då började vi fundera och kom fram till att vi är fem år äldre än dom! FEM ÅR! jisses.
Det var ju nyss jag gick sjuan och kände mig stor och cool.

Nu är jag snart räknad som vuxen och känner mig inte alls så stor och cool.

Skön dag igen minst sagt. Haft en timme matte på morgon sen har vi repat inför kvällen, när vi tröttnade på det har vi spelat igenom ungefär alla låtar vi kunde hitta i ensamble-rummet.
Godingar så som Ring Ring, Waterloo, Basketcase, Sweet Home Alabama, Since you been gone, Breaking the law mm. Bra skit, bra skit. Grymt lät det också förstås.
Min hals är dock väldigt rosslig och lite hes, passande att den ville ställa till med sådant besvär just idag.
Men det går som det går. Inte mycket att göra åt.
.

Hur kunde det bli trettonde november så snabbt det var ju nyss det var sommar?

Hur som helst, här kommer en liten väderleksrapport från de norra delarna av vårat avlånga land:
Snötäckt mark, kylan biter tag i kinderna, - 12 grader för att vara exakt, halkigt under skorna, röda nästippar.
Och det här är bara början.

Har varit hemma i två dagar nu.
Min kropp är trött och värker.
Har antingen legat och sovit eller roat mig med att se ungefär alla program som finns på tv.
Annars är det ju lite sådär just nu, men det är inget eller ingens fel. Det får ni inte tro.
Jag känner mig lite nere och ensam.
Det kan mycket väl vara hösten och mörkret som gör det.
Det är märkligt för det går så mycket upp och ner inombords just nu, 
för samtidigt som jag är ledsen så känner jag mig glad och tacksam över så mycket.
Men så är läget, och jag klarar mig.