klagosång
Sur och negativ. Jag ska kanske inte blotta min känslor såhär i en blogg. Men nu skriver jag ändå, ser var det leder.
Jag mår inte alltid bra. Jag har dagar då jag inte mår bra alls.
Känner mig otroligt ensam och missförstådd. Känner mig fångad.
Men ofta märker ingen, för jag berättar sällan åt någon.
Fast ja, det går ut över dom som förtjänar det allra minst, mina föräldrar. Förlåt. Verkligen förlåt.
Jag är snäsig och arg över ingenting. Ni behöver inte det.
Jag kan känna lätt panik över att inte veta vad som händer, var allting leder, över att allting står still.
Panik för att jag ofta inte får någonting gjort. Ödslar tid på en hel massa annan skit istället för att göra något vettigare av min tid. Panik för att jag inte får uppleva kärlek, rädd att det mitt i allt ska vara försent.
Ser mig i spegeln, känner mig ful fulare fulast, börjar tycka att jag att jag börjat bli tjockare,
känner fett var jag än tar på kroppen.Vill inte ha det så. Känner att jag måste träna.
Samtidigt är jag fullt medveten om att jag inte är tjock på någotvis och att jag inte bör känna mig tjock.
Men jag känner så ändå. Jag känner så medans folk dör av svält i andra delar av världen.
Jag vet, jag bör inte tänka så. Jag gör det ändå.
Jag ser snygga människor runt omkring mig, önskar att jag var lika snygg. En sådan som människor tänker som snygg. Det gör knappast någon med mig. Jag är inte speciellt snygg på riktigt, det är bara så.
Jag hatar att jag inte har speciellt bra självdisciplin och att mycket skolarbete blir gjort i sista stund.
Hatar att jag inte har ork eller lust att vara lika ambitiös som jag har brukat vara när det gäller skolan. Blir verkligen ledsen över att jag inte är så duktig som jag vill vara. Undrar vad det kommer bli av mig, vad jag kommer göra i framtiden.
Jag måste börja fundera ut någonting annat än musiken, vakna upp.
Det känns så dåligt att klaga över saker när man har allt man behöver och en hel jävla massa till, när det finns väldigt många människor som inte har någonting och varje dag är en kamp för att överleva.
Och dessutom har jag det väldigt bra, jag har en helt underbar familj, fantastiska vänner och är väldigt lyckligt lottad som får göra det jag brinner för och får hemskt mycket stöd och hjälp. Men livet är för det inte alltid rosaskimmrande.
Men ändå, jag borde kanske inte skrivit det här egentligen.
det är bra att du skriver, för jag känner igen mig. the girl is starving for love. men samtidigt vill man ibland vara ensam om en känsla. om det där. men du ska veta att du absolut inte är den enda. sedan kan jag lova att de där snygga tjejerna känner detsamma ibland, inte för att jag är en utav dem, det bara är så.
ha det bra och sköt om dig, puss!
Bara så du vet Frida så är jag avundsjusk på dina good looks, du ser verkligen bra ut, och det är inget jag säger bara för att jag är din vän. Igår när jag var i Luleå och testade kläder i provhytten tänkte jag "Damnit.. varför kan jag inte se ut mer som Frida? Hon passar ju i allt.. Har en sån där bra kroppsform som gör allt allt ser snyggt ut på henne.."
Och du är verkligen en underbar människa, en bra människa på alla sätt.
Les temps sont durs pour les rêveurs - Times are hard for dreamers.
Du är fin.
Kom ihåg det.
Jag kommer alltid finnas här för dig.
Jag förstår dig och bara så du vet, du är en fantastiskt fin människa som förtjänar det bästa. Hur klyschigt det än må låta. Jag saknar dig.
Gumman, du ar vacker inifran och ut. Jag vet att jag inte kan finnas "dar" for dig fysiskt, men jag hoppas att du vet att jag finns "har" for dig. Och jag kanner igen mig med det mesta du skriver. Om du behover prata sa finns jag har, alltid.
Åh, ibland känns det bara så lättande och tryggt att någon mer känner likadant. Nästan på pricken samma.
Men samtidigt blir jag ledsen, över att även du också känner så som du skrivit. Det ska ingen behöva göra.
Ändå kan jag bara fortsätta tycka och motsäga dig att, du är någon man ser upp till. Du verkar så himla godhjärtad och verkligen verkligen inte minsta dugget ful eller fet!
Men, det kommer alltid vara ens egna uppfattning av sig själv. Jag hoppas att det blir bättre för dig, att du kommer ur självhatet.
Nu blir det här bara en i määäängden tralalala men wtfuuuuck, jag känner så äckligt mycket just nu och ännu mer likt dig är jag trodde och klaga på liksom. It feeeels guuuud. Sådeså. Jag är lite fjortis och lite emo ibland men whatever. Puss hej och fred ut fina Frida !
Se upp, för här kommer ytterligare en moralkaka!
Du av alla människor ska verkligen inte behöva känna dig ful och fel och ensam men jag tror att det renar själen att känna så ibland, att liksom tycka lite synd om sig själv så att man kommer över det sen. Alla har svackor där man känner sig liten och malplacerad, men det blir bättre, sedan blir det sämre och sedan blir det bättre. Det går inte att må bra hela tiden.
Jag förstår precis vad du menar med att känna sig tjock, men eftersom du är smartare än jag så kommer du också inse att platt mage inte är allt.
Jag kände verkligen igen mig i det här inlägget. Brukar ofta tänka på att det är elakt och själviskt att må dåligt när man har det så bra jämfört med den större delen av världen. Men ändå så kan ingen må bra alltid, tror jag. Det vore snarare själviskt att alltid vara glad och ha ett perfekt liv - om du förstår vad jag menar.
Här om natten hade jag extrem mensvärk, kunde inte sova och låg och tyckte synd om mig själv. Men slogs av tanken på att det finns människor i världen som tvingas genomlida en sömnlös natt med mensvärk utan varken ibumetin, något varmt på magen, en dusch eller någon som bara tröstar en.
Och sådär är det. Överallt.
Angående paniken så känner jag också igen mig. Jag kan få dåligt samvete över minsta lilla eller bara börja gråta över att något skulle kunna missförstås.
För övrigt så tycker jag det var bra att du skrev detta inlägg, det var meningsfullt för mig. För jag känner verkligen igen mig.
Känslor är viktiga.
/J
Och, det är okej, jätte okej att vara ledsen ibland
Och, det är okej, jätte verkligen okej att vara ledsen ibland!