Nu är afrot borta, fy så sorgligt.
Och fy så platthårig jag blev, jag hade ju vant mig med att ha ett huvud som var ungefär en meter i diameter.

Eftersom ni säkert finner detta något otroligt intressant så bjuder jag på bilder från: mission - fixa ett afro.


Här är håret nästan rakt, bara lite våfflat i underhåret.


Det tar sig sa pyromanen och jag blir lite rädd.


Tupering påbörjas. Jag ville hjälpa till men tydligen var jag bara till besvär. hrm.


Här börjar det likna något! Och slutresultatet ser ni högst upp! Mycket fierce! MYCKET!

Jag vet inte. Jag vet inte om jag ska skriva det här egentligen, jag tycker inte om att klaga och verka gnällig.
Sur och negativ. Jag ska kanske inte blotta min känslor såhär i en blogg. Men nu skriver jag ändå, ser var det leder.

Jag mår inte alltid bra. Jag har dagar då jag inte mår bra alls.
Känner mig otroligt ensam och missförstådd. Känner mig fångad.
Men ofta märker ingen, för jag berättar sällan åt någon.
Fast ja, det går ut över dom som förtjänar det allra minst, mina föräldrar. Förlåt. Verkligen förlåt.
Jag är snäsig och arg över ingenting. Ni behöver inte det.

Jag kan känna lätt panik över att inte veta vad som händer, var allting leder, över att allting står still.
Panik för att jag ofta inte får någonting gjort. Ödslar tid på en hel massa annan skit istället för att göra något vettigare av min tid.  Panik för att jag inte får uppleva kärlek, rädd att det mitt i allt ska vara försent.

Ser mig i spegeln, känner mig ful fulare fulast, börjar tycka att jag att jag börjat bli tjockare,
känner fett var jag än tar på kroppen.Vill inte ha det så. Känner att jag måste träna.
Samtidigt är jag fullt medveten om att jag inte är tjock på någotvis och att jag inte bör känna mig tjock.
Men jag känner så ändå. Jag känner så medans folk dör av svält i andra delar av världen.
Jag vet, jag bör inte tänka så. Jag gör det ändå.
Jag ser snygga människor runt omkring mig, önskar att jag var lika snygg. En sådan som människor tänker som snygg. Det gör knappast någon med mig. Jag är inte speciellt snygg på riktigt, det är bara så.

Jag hatar att jag inte har speciellt bra självdisciplin och att mycket skolarbete blir gjort i sista stund.
Hatar att jag inte har ork eller lust att vara lika ambitiös som jag har brukat vara när det gäller skolan. Blir verkligen ledsen över att jag inte är så duktig som jag vill vara. Undrar vad det kommer bli av mig, vad jag kommer göra i framtiden.
Jag måste börja fundera ut någonting annat än musiken, vakna upp.

Det känns så dåligt att klaga över saker när man har allt man behöver och en hel jävla massa till, när det finns väldigt många människor som inte har någonting och varje dag är en kamp för att överleva.
Och dessutom har jag det väldigt bra, jag har en helt underbar familj, fantastiska vänner och är väldigt lyckligt lottad som får göra det jag brinner för och får hemskt mycket stöd och hjälp. Men livet är för det inte alltid rosaskimmrande.

Men ändå, jag borde kanske inte skrivit det här egentligen.

Har målat lite i photoshop.  Så det kan gå!

Ego-Frida. Ego-Frida. Ego-Frida.

Åh så kul det kan vara att se på gamla bilder på sig själv!
De behöver för all del inte vara så hemskt gamla utan bara ha några år på nacken.
Jag ska bjuda på några:


Detta är 2003 om jag minns rätt. Väldigt fräsigt med tigeröron och hm, fint rum må jag säga.


På kanarieöarna 2004 med flätor i håret.


Här hade jag nyss gått ut sjuan, tufft. (2005)


Hanna och jag kring min fjortonårsdag. Jag var rätt cool och drack PK.


Hanna, Ida och jag fjorton år.


Se en PK skymtas där igen! Tuff man var alltså. Men glad var jag ju!


Bara för att jag tyckte den här bilden var ganska söt. hihi
(2005)



Ville vara lite halvpoppig sådär. (höst-vintern 2005)
Det var mycket knalliga och färgglada ögonskuggor som gällde orange, grönt och rosa.
Kanske man ska börja sporta det igen...


Ojoj, lite svår min, mörka ögon och dödskallar. cooling där!
(fortfarande 2005)


Ett sånt glädjepiller! Ytterst charmig bild på mig och Hanna.
Jag verkade gilla den där tröjan...


Hm lite redigerat kanske? Jag ville hemskt gärna ha hål i läppen.
(2006)


Lasse var med! (2006)


I oktober 2006 var jag såhär cool.


Den här bilden hade jag som visningsbild på lunarstorm minns jag.
(2006)


Jag och Elin i november 2006 det får avsluta det hela.


Hoppas ni haft lika kul som jag, hehu.

Jag var och hämtade mina nya glasögon i Luleå igår.
Såhär ser jag ut i dom:



Klart mycket bättre än mina gamla. Dessutom ser jag UT bättre genom dom. (Y)

Note to myself:

Jag måste påminna mig själv om att jag ska gå ut och fota i helgen. Jag glömmer alltid bort vad jag ska göra under helgen för att jag istället gör i princip ingenting alls. Ofta blir jag sugen på att fota under veckorna men det är svårt när det är kolsvart ute när man kommer hem från skolan. Så, Frida: helgen - fota.

Jag är seriöst en väldigt virrig person. Det är det enda jag med rent samvete kan säga att jag inte bara pratar om.

Svar till anonym: Korset runt halsen en konfirmationsgåva.
Jag skrev att jag inte vet, för jag känner mig väldigt oviss i frågan. För jag har länge trott att jag är kristen men har på senare tid börjat ifrågasätta det just för att jag känner mig för dåligt insatt i kristendomen. Jag känner att jag varit kristen för att det har blivit så istället för att jag tillhör något som jag verkligen tror på. Detta är anledning. Jag är väldigt kluven angående det här. Missförstå mig inte, det är inget jag går runt i ångest och funderar på varje dag.
Korset har helt enkelt hängt runt halsen sen min konfirmation, är det något jag bör ta av mig bara för att jag inte är helt säker på min religion? Missbrukar jag kristendomen för att jag bär ett litet silvermsycke runt min hals?

Idag var jag lite borta och skrattig och så skulle jag förklara att jag inte var riktigt med i tankarna idag,
det gjorde jag bra:

- " Jag känner att jag inte är den smartaste kniven i lådan idag."
- " Va? Smartaste? Ehm ja det stämmer nog."
- " Skarpaste! Jag menade skarpaste!"

Är man skarp så är man, eller  så är man smart.

Slaves - Suicide

 

Ny låt!
Nu ska jag och Elin baka kladdkaka, mys!

Vad tycker du? Undra hur det skulle vara om du visste.
Fast ja, jag vet ju inte ens själv.
Nej så är det, jag vet inte.