Trehundrasextiofem

Luften är så frisk just nu
Jag kan andas rent igen, även utan dig

Solens strålar börjar nå fram igen
och fåglarnas kvitter väcker mig på morgonen

Människorna ute på gatan har börjat tina upp igen
Det är en ny tid nu alla kan andas rent igen


Nätterna får liv och vindarna är ljumma
Ska vi ses igen?
Brukar du tänka på mig lika ofta som jag tänker på dig.
Tänker vi på varandra på samma sätt?
När jag vandrar gatan hem är fötterna ömma
den här gången handlar allt om att försöka glömma


Världen saknar sina färger när du inte är här
Trädens löv faller just nu,
fler och fler täcker marken här utanför
Jag vet inte om jag älskar dig eller
älskar tanken om dig, jag har inte riktigt bestämt mig än.
Vattenpölarna på våran gård påminner mig
om att ingenting blir sig likt efter igår.


Snöflingor som landar på din kind
blir till glimmande stjärnor som glittrar ikapp med dig.
Jag håller ett stadigt grepp om dig för att inte halka
under den istäckta marken under mig.
Minns du vad vi sa?
Om hur löjligt allting var
Nu spelar det ingen roll om solen släcks

jag har värme från dig så att jag klarar mig.

Så länge jag har värme från dig kan jag klara mig.

(Ny låt, min text)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback