tjugosjunde maj
Kul att det inte finns någon tidigare halkbanetid förens den 7 juli. Verkligen.
Så inget körkort på ett tag alltså.
Annars är allt väldigt fint, jag har fullt upp med att leva.
Leva livet.
Our Place
Dags att prata allvar. Jag förstår fan i mig inte världen och dess orättvisor.
Men jag vet att vi som har haft turen att få det bra ställt kan hjälpa de som har det sämre.
Det behövs inte mycket från våran sida, ändå är hjälpen stor.
En tjuga, en femtiolapp, tvåhundra. Det gör en stor skillnad bara du ger någonting.
Det faktum att en av de största anledningarna till att man inte skänker mer är:
"Det är jobbigt att gå till banken" Det är bland det dummaste jag någonsin hört.
Jag ber er: Läs igenom detta och tänk efter en extra gång.
Our Place ligger utanför staden Bloemfontein och drivs av mannen Deon Mulder. Our Place är politiskt och religiöst obundet och tar emot alla människor oberoende av kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning och bakgrund. Hemmet drivs av enbart ideella bidrag och har plats för cirka 25 personer, men för närvarande bor där 50 personer. En människa kommer till Our Place från förhållanden som inte är mänskliga. Många har blivit svårt misshandlade eftersom Aids är något mycket skamligt, och många barn har blivit lämnade helt ensamma - alla vuxna har dött av sjukdomen.
Sydafrika är ett av de länder i världen som är svårast drabbat av HIV/Aids och problemen växer lavinartat, vilket märks för Our Place. Hemmet är, som skrivet, överfullt, och har en mycket lång väntelista.
Människorna som kommer till Our Place gör det för att dö. Our Place blir den sista anhalten i ett ofta trassligt liv, och det blir en kärleksfull och underbar sista anhalt. Även om hemmet har mycket, främst ekonomiska problem, genomsyras hela verksamheten av kärlek och gemenskap. Alla som på något sätt varit delaktiga i Our Place ses som en familjemedlem, och Deon själv beskriver det som "It's a disfunctional yet wonderful family where people who have never been loved gets so loved that they keep on living years longer than they should."
År 2009 har hittills varit ett mycket svårt år. Problemen har vuxit och man har haft mycket svårt att få verksamheten är gå runt. Flera bilar har gått sönder, reparationer av huset har varit nödvändiga samtidigt som matpriserna har höjts så pass mycket att man upprepade gånger ställts inför valet att köpa mat eller betala elräkningen.
I veckan började dock saker ordna upp sig. Deon köpte filtar och kläder inför vintern, som i Bloemfontein blir ofattbart kall. Några dagar senare brann huset upp. Det är fortfarande oklart hur branden startade men den skapade enorm förödelse. Ingen människa skadades men alla kläder, filtar, möbler och personliga tillhörigheter försvann. Branden tog också kylen, frysen, varmvattenberedaren, elementen och taket.
Detta är fruktansvärt och för tillfället har de ingenstans att ta vägen, utan lever i resterna av huset. Det ska inte få vara såhär. Ska inte vara såhär.
Kom ihåg, lite hjälp är bättre än ingen.
Sätt in så mycket du känner att du har råd med på kontonummer:
8103-4, 904 767 215-0
(Alla pengar går direkt dit dom ska, inga pengar kommer att gå till varken löner eller administration.)
Bild och information är lånad av Josefin.
Har ni frågor hör av er till mig eller Josefin.
tjugotredje maj
Grattis till mig.
Nu som artonåring kan jag äntligen skaffa mig ett eget traderakonto. yeeeees. Äntligen.
Det värsta är att jag inte är ironisk.
Igår var en av de finaste kvällarna jag varit med om hitills. Så himla fint.
Det värmde mitt artonåriga hjärta.
tjugoandra maj
Tycker synd om er som inte kommer vara här.
Vad fint det hade varit om alla hade kunnat komma. Men nu går ju inte allt tyvärr.
Jag taggar, peppar och laddar som bara tusan. Fina bitar:
Ja, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.
Men det är nog bäst att jag börjar göra mig i ordning istället.
Vare sig ni kommer vara 60-talig eller ej önskar jag er en fin kväll! Puss!
tjugonde maj
Nu är afrot borta, fy så sorgligt.
Och fy så platthårig jag blev, jag hade ju vant mig med att ha ett huvud som var ungefär en meter i diameter.
Eftersom ni säkert finner detta något otroligt intressant så bjuder jag på bilder från: mission - fixa ett afro.
Här är håret nästan rakt, bara lite våfflat i underhåret.
Det tar sig sa pyromanen och jag blir lite rädd.
Tupering påbörjas. Jag ville hjälpa till men tydligen var jag bara till besvär. hrm.
Här börjar det likna något! Och slutresultatet ser ni högst upp! Mycket fierce! MYCKET!
nittonde maj
Fyra dagar kvar då jag fortfarande räknas som barn.
Tre dagar kvar till 60-tals kalaset.
Igår hade jag afro.
Idag är det sista skoldagen för den här veckan.
Vädret är soligt och varmt.
Norrbotten har börjat bli grönt.
Fina dagar.
Hur kan en människa bli så lat?
femtonde maj
En vecka kvar, jag peppar för fullt!
trettonde maj (puss)
åh
Jag är lite kär. åh
jag har sjungit om gud fader och om heta begär
Linslusen numero uno.
En studsig Hanna!
Vi lunchar på Myggan, ovanligt hrm.
Hanna och John
Maria är så himla fierce inne på toan va!!!
Helt galet vad fierce och fancypancy vi är. Helt. galet. Ah
Konsertdags! Gabbie rockade loss!
Söt är hon allt!
Sen blev det våran tur, vi startade med Mister Kelly.
Hanna med kontrabasen. (Y)
Sen spelade vi Hon är så söt och Moondance.
Maria sjöng Take five - fint!
Det syns dåligt men lägg märke till den fina lampan och whiskeyflaskan på bordet där brevid!
Vi tog rekvistian på fullaste allvar!
Sen blev det lite norsk sång, Kaiser Orchestra spelades nämligen. (Y)
Klart och betalt'! En gruppbild för att vi är så jazziga och fina.
party with my pain
åttonde maj
Mitt tack genom "Åh. Fan vad ni är fina. puss." ger ju ingen som helst rättvisa till hur mycket jag menar det, inte ens i närheten. Det var det jag fick fram för stunden, jag blev förvånad. Ni är helt fantastiska, det värmde otroligt mycket att läsa era ord. Mer än ni kan tro. Jag menar verkligen det.
Igår hade vi (esterna) en jazz&blues spelning, det gick bättre än förväntat för våran del - min del.
Det hela var himla trevligt, mysigt och roligt. Jag gillar "gänget", jag gillar oss så himla mycket.
Vi är lite störda.. OKEJ rätt mycket då. Sällan skrattar jag så mycket som med er. Åh, jag gillar oss!
Det gör allt så mycket mer värt jämt, alltid.
Kanske lägger ut några bilder senare, som bildbevis.
Just det, jag fotade Malin i studion i onsdags. Edie Sedgwick stavas inspirationen.
Jag är mycket nöjd, det blev väldigt bra. Måste välja ut och redigera bilder, sen får ni givetvis se dom.
Lovar.
Det var väl allt jag kom på just nu och ja: vad kul att jag fått kommentarer av er, ni som jag inte har en aning om att ni läste eller vem ni är. Ni verkar ju vara väldigt fina personer, synd att några av er ska vara anonyma va.
Nu var det allt. Över och ut.
sjätte maj
puss.
klagosång
Sur och negativ. Jag ska kanske inte blotta min känslor såhär i en blogg. Men nu skriver jag ändå, ser var det leder.
Jag mår inte alltid bra. Jag har dagar då jag inte mår bra alls.
Känner mig otroligt ensam och missförstådd. Känner mig fångad.
Men ofta märker ingen, för jag berättar sällan åt någon.
Fast ja, det går ut över dom som förtjänar det allra minst, mina föräldrar. Förlåt. Verkligen förlåt.
Jag är snäsig och arg över ingenting. Ni behöver inte det.
Jag kan känna lätt panik över att inte veta vad som händer, var allting leder, över att allting står still.
Panik för att jag ofta inte får någonting gjort. Ödslar tid på en hel massa annan skit istället för att göra något vettigare av min tid. Panik för att jag inte får uppleva kärlek, rädd att det mitt i allt ska vara försent.
Ser mig i spegeln, känner mig ful fulare fulast, börjar tycka att jag att jag börjat bli tjockare,
känner fett var jag än tar på kroppen.Vill inte ha det så. Känner att jag måste träna.
Samtidigt är jag fullt medveten om att jag inte är tjock på någotvis och att jag inte bör känna mig tjock.
Men jag känner så ändå. Jag känner så medans folk dör av svält i andra delar av världen.
Jag vet, jag bör inte tänka så. Jag gör det ändå.
Jag ser snygga människor runt omkring mig, önskar att jag var lika snygg. En sådan som människor tänker som snygg. Det gör knappast någon med mig. Jag är inte speciellt snygg på riktigt, det är bara så.
Jag hatar att jag inte har speciellt bra självdisciplin och att mycket skolarbete blir gjort i sista stund.
Hatar att jag inte har ork eller lust att vara lika ambitiös som jag har brukat vara när det gäller skolan. Blir verkligen ledsen över att jag inte är så duktig som jag vill vara. Undrar vad det kommer bli av mig, vad jag kommer göra i framtiden.
Jag måste börja fundera ut någonting annat än musiken, vakna upp.
Det känns så dåligt att klaga över saker när man har allt man behöver och en hel jävla massa till, när det finns väldigt många människor som inte har någonting och varje dag är en kamp för att överleva.
Och dessutom har jag det väldigt bra, jag har en helt underbar familj, fantastiska vänner och är väldigt lyckligt lottad som får göra det jag brinner för och får hemskt mycket stöd och hjälp. Men livet är för det inte alltid rosaskimmrande.
Men ändå, jag borde kanske inte skrivit det här egentligen.
tredje maj
andra maj
Idag har jag träffat mitt brorsbarn numero fyra för första gången, bara en dag gammal.
Tänk att han ser allting för första gången, ser världen för första gången.
Sådant vi tar för givet vardagligen, ser han nu för allra första gången.
Helt otroligt.