Solens strålar kommer längre in och starkare för var dag som går. De lyser upp inombords, allt blir lite ljusare, lite varmare, lite starkare. Skuggan av trädet som skymtar på väggen på huset mittemot liknar ett stort spindelnät.
Ett nät fyllt av tankar och dagdrömmar i ett virvarr som får mig att försvinna från den här planeten ett tag. Det får läpparna att le och får kinderna att bli lite rödare än vanligt. Du har flygit in i mina tankar, likt en fjäril som inte riktigt vet var den ska.
Samtidigt som snön på marken under mina steg försvinner mer och mer skalar jag av mig gamla lager som inte behövs mer. Allt kommer till den som vågar vara rädd enligt Kent. Jag vill våga, den här gången. Jag vågar så länge det innebär att det får läpparna att le och kinderna att rodna och fjärilen i tankarna har bestämt sig för att stanna. Du.
Som en fjäril i tankarna.