I september börjar en annan typ av vår.

Inatt hade jag nog en av de finaste drömmarna jag någonsing haft, allt var så underbart. Jag hade det där lilla som jag tycker fattas i mitt liv just nu, så allt var helt enkelt perfekt. Så himla rosaskimmrande och fint och alldeles för bra för att vara sant. Och så var det ju också, en dröm. Men är det så?
Varför kan jag inte få det där som jag vill ha i mitt liv? Efter en sådan underbar dröm, känns det verkligen inte lika underbart att vakna upp. Nu kommer jag bara tänka på den där fina drömmen hela dagen, hoppas på att drömmar kan gå i uppfyllelse. Någongång måste ju någonting hända. Fast vad vet jag. Jag skulle inte vilja vänta 17 år igen på det.

Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback