Med tanke på Julias fina inlägg igår, så kan jag berätta att jag varit modig flera gånger.
Dock är jag inget bra exempel för det har skitit sig ungefär lika många gånger.
Men jag lever och andas lika bra för det.
Jag har också varit med om det motsatta, när någon har berättat för mig vad dom känner och jag har bara blivit smickrad. Tänk själv. Skulle du bli avskräckt om en person gillade dig, tycka han/hon var konstig?
Jag tror inte det.
Så jag vill också uppmana er att våga. Det kan bli fel.
Ett fel som kan vara hjärtskärande och hemskt men livet går så småningom vidare.
Det kan också bli rätt, och då kan det bli alldeles underbart rätt och fint och fantastiskt.

Jag har vågat och man förlorar ingenting på det. Vill denne inte ha dig så är det inget att ha.
Fast det är lätt att börja tänka att det måste vara fel på mig.
Men om det är fel så är det fel, jag skulle ändå inte ändra på mig själv för att få någon att gilla mig.
Aldrig.
Det ska inte någon av er göra heller.