Var är du? När jag behöver någon som dig som mest. Jag behöver någon, dig.
Jag har inte så mycket mer att komma med, det blir bara onödigt svammel ändå.

Ni kan lyssna på en av mina låtar istället det kan vara vettigare.

Ibland är det så.

Det var verkligen jobbigt att stå i valet och kvalet ( läs inlägget nedanför) men nu har jag bestämt mig, jag ska gå I Kalix på heltid. En gång estet alltid estet, när vi uppträde i fredags blev jag påmind hur mycket jag älskar det så det var det avgörande. och nu känns det bra, det är ju musk jag vill hålla på med. Musiken är alldeles för viktigt för mig, så är det bara. Tänkte om någon undrade.

Fan, jag mår inget bra alls just nu. Jag blir så himla ledsen. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Det här är nog bland det svåraste valet jag har gjort. Såhär ligger det till : Jag går estetiska musik-programmet nu, och går två dagar i Kalix  och har de praktiska ämnena, musik ämnena alltså. Sen går jag de tre resterande dagarna här hemma i Överkalix på gymnasiet och läser de teoretiska ämnena tillsammans med samhälls och ibland naturprogrammet.  Och det här tycker jag har funkat utmärkt. För jag har fått ha både musikämnen som jag älskar och fått jättebra undervisning i de andra ämnena. Det har blivit ungefär som att jag har läst samhälls med inriktning musik, och det har varit perfekt för mig! Eftersom jag vill läsa så mycket som jag kan ifall jag vill plugga vidare senare.  Men nu så ska det inte fortsätta vara såhär längre. Nu ska jag då ta ställning om jag vill gå samhällsprogrammet här hemma på heltid, eller gå estetiska i Kalix på heltid. Först blev jag lite kluven sen blev jag nästan säker på att jag skulle fortsätta gå samhälls men nu vet jag inte alls längre. Tänkte att om jag fortsätter gå samhälls så har jag ju ändå musiken på sidan om och så vidare, men tänk om jag tappar inspirationen och kryper in i ett skal och gömmer mig. Det känns ju absolut inte så nu, men jag är så rädd att det blir så när jag inte blir pushad och får samma  hjälp som tidigare. Det finns hur många för och nackdelar som helst åt båda hållen, alla mina närmaste vänner går i klassen i Överkalix, det är en liten skola, man får bra kontakt med lärarna och får mycket hjälp, man får en riktigt bra undervsining helt enkelt och det är skönt att det är hemma så att man slipper hålla på att pendla. Men samtidigt känns det jättetrist att bara lämna musiklinjen sådär, det är ju det jag vill hålla på med, jag kanske inte orkar med skolan om jag inte får hålla på med musiken emellanåt? , vore spännande att flytta till en egen lägenhet men samtidigt jobbigt och kanske ensamt ibland, och klassen i Kalix det finns ju några jag tycker jättemycket om, men sen vissa andra har inte alls samma intresse som vi. Det är tråkigt och jobbigt för oss som verkligen vill.  Varför var vi tvungen att gå det här samarbetet ett åt? För nu när man har gått på två skolor vet man ju vad man missar när man väljer bort något. Jag förstår att ingen orkar läsa det här, men det är jävligt svårt. Och jag behövde skriva av mig, det är hemskt jobbigt just nu. För det är bara jag som kan bestämma och jag vet just nu ärligt talat inte alls vad jag vill. Fan,fan,fan jag vill inte välja. Jag vill inte, jag orkar inte.

Du frågade vad jag ville, om det var såhär jag hade tänkt mig allt.
Skulle trädens blad vara gröna och varningstriangeln röd,
skulle din rostiga cykels styre alltid vara snett
och skulle du ha ett hår som spretade åt alla håll. 

Är vindarna verkligen gråa för dig? som dom är för mig.
Är bladen gröna och fulla av liv?
För dig är varje gatsten och det slitna
övergångstället mittemot affären konst.
Dina ögon glittrar, dom ser det vackra på en tom vägg.

(mina bilder och min text, ja!)

Här har vi alltså undertecknad på bild från sina unga eller ännu yngre år, varför kunde jag inte få fortsätta vara sådär söt? Men anledningen till dessa bilder var att lilla Frida var rätt så festlig också. Den här meningen hittade jag i en gammal dagbok från 1998 : "jag var på kuren och sugde"  . Jag blev allvarligt talat lite orolig och funderade vad jag egentligen hade sysslat med i mina yngre dagar. Tills jag slutligen kom fram till att den rätta meningen skulle vara : "jag var på kören och sjungde (nja, helt korrekt; sjöng)" . Alla har vi varit små.

Just för att jag tror ni är lata jävlar.