Just det!

Igår kunde jag absolut inte somna, gick och la mig vid halv-elva som egentligen redan var nog sent när man ska stiga upp 5.20. Men väl i sängen kunde jag ändå inte sova, så efter lite mer än en halvtimme slog jag på tvn i hopp om att jag skulle bli lite tröttare om jag skulle ligga och halv-se på något program, men icket!
Efter en till halvtimme slog tvn av(timern) och jag var fortfarande vaken.
Så jag fick ligga och vrida och vända på mig, och sammanlagt har jag kanske bara sovit i ca 3 timmar i natt och det konstiga är att jag var jättepigg på morgon när jag skulle stiga upp och kunde inte sova på bussen vilket jag annars alltid gör. Och nu är jag inte heller speciellt trött. Jag börjar på allvar tro att det är Håkan som gjort mig omänsklig, något gjorde han med mig iallafall.

Imorse på bussen när jag hade musik i öronen kom först Precis som Romeo och sen Brännö serenad och då kom tårararna, alltså riktiga tårar. De bara rann ner för kinderna, av glädje. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen så där satt jag och grät mina lyckotårar och struntade i vad alla andra tänkte om det var någon som märkte det. Just då var det jag och Håkan och ingen annan.

Det är något magiskt över honom, på riktigt.