Nu har vi redan gjort bort över halva denna skolvecka. Veckorna går så ruskigt fort.
Jag börjar faktiskt tvivla på om det är bra eller dåligt.
För har ni tänkt på hur sällan man lever och njuter av nuet? Ofta längtar man hela tiden till något särskilt.
Man sätter upp datum man ser framemot istället för att tänka hur bra man har det just precis i denna stund.
När det är en vardag längtar man till helg, när det är helg längtar man till lov, sen längtar man till just den träffen, den konserten och så vidare. Det är ju faktiskt så, lite synd ändå.
Jag ska försöka tänka mer på det.
Tänka på just det där fina som händer varje dag som man lätt glömmer bort.
Leva i nuet, det ska jag bli bättre på.