nystart

Jag har skaffat en ny blogg:

http://molnillusioner.blogspot.com/

Jag kommer fortfarande ha kvar den här bloggen, dock kommer den nog blir rätt fattig på upptaderingar.
Så, jag hoppas att ni kikar in i den nya bloggen!

Puss, fina ni!


tjugoandra juni

Bland det finaste mina öron någonsin hört. Åh, har nog lyssnat snart hundra gånger.
Så otroligt otroligt fint. Och lika otroligt beundrandsvärt att kunna göra om en låt så mycket, så bra.

Ida Redig - A little less conversation

Lyssna, eller var helt dum i huvudet.


(Tacktacktack Josefin för tipset)

sextonde juni

Jag är ju hemskt jättedålig på att blogga för tillfället.
Men vad gör det?

En snabb update:
Jag har fullt upp med att njuta av att kunna ta det lugnt med gott samvete.
Jag har typ världens bästa sommarjobb, vilket innebär att jag
spelar/sjunger bl.a Simon&Garfunkel och Dylan hela dagarna.
Jag och Hanna ska till Hultsfred.
Jag känner så himla fina människor.
Jag är glad och nöjd.
Livet leker!


tionde juni

Stockholm var himla fint.
Bossen var riktig mäktig, likaså fontänen som jag och Anna åt glass brevid, haha.
Igår hade vi uthomhuskonsert med skolan, mysigt med konsert i gräset fast vi var dock lite halvdana.
Idag är jag ledig, just nu sitter jag och ser på söndagsparty som jag missade i söndags.
Håkan, Filip och Fredrik på en rundtur i NY som går i hiphoppens fotspår - ja vad ni tror ni?
Kolla själv.


sjätte juni


femte juni

Jag hatar verkligen hur människor är dumma mot andra människor.
Människor som inte gjort någonting för att förtjäna det.
Det gör mig så ledsen.
Så jävla ledsen.

Irene L













mer


fjärde juni

Back on track.

Nu har jag gjort klart allt skolarbete, det är bara roliga saker som
uthomhuskonsert och spelning på skolavslutningen kvar!
Livet leker.

Har en hel massa bilder jag kommer ladda upp senare,
tills dess kan ni ta del av en av världens bästa textrader:


"We learned more from a three minute record, baby, than we ever learned in school."

No surrender skriven av Bruce the boss Springsteen. Jag känner peppen.


 


andra juni

Dåligt med upptaderingar just nu, det går helt enkelt inte så bra när datorn är kraschad.
Men snart ska den vara fixad och filerna gick mest troligt att rädda. (Halleluja!)
Dock får jag just nu sitta och skriva om en engelska fördjupning som försvann i kraschen. Kul.

Men jag ska inte klaga, det är det enda skoluppgiften jag har kvar för i år.
Ångesten börjar släppa. Allt känns så himla bra just nu.
På söndag spontanbeställde jag och min bror biljetter till huvudstaden och Bruce the boss,
på söndag åker vi och stannar till måndagkväll. Kommer bli väldigt trevligt.
Förutom konserten ska jag träffa Anna (äntligen!) som ska få visa hennes smultronställen. Jag längtar!

Just det ja, igår spelade dom mig på radion. Igen!
Har inte hört det själv än men om någon vill lyssna på det finns det här.
Efter ca 20 minuter någonstans. Hoppas det är rätt och att det funkar!
Nu ska jag fortsätta skriva. puss!

tjugosjunde maj

Kul att det inte finns någon tidigare halkbanetid förens den 7 juli. Verkligen.
Så inget körkort på ett tag alltså.
Annars är allt väldigt fint, jag har fullt upp med att leva.
Leva livet.


Our Place



Dags att prata allvar. Jag förstår fan i mig inte världen och dess orättvisor.
Men jag vet att vi som har haft turen att få det bra ställt kan hjälpa de som har det sämre.
Det behövs inte mycket från våran sida, ändå är hjälpen stor.
En tjuga, en femtiolapp, tvåhundra. Det gör en stor skillnad bara du ger någonting.
Det faktum att en av de största anledningarna till att man inte skänker mer är:
"Det är jobbigt att gå till banken" Det är bland det dummaste jag någonsin hört.

Jag ber er: Läs igenom detta och tänk efter en extra gång.

Our Place ligger utanför staden Bloemfontein och drivs av mannen Deon Mulder. Our Place är politiskt och religiöst obundet och tar emot alla människor oberoende av kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning och bakgrund. Hemmet drivs av enbart ideella bidrag och har plats för cirka 25 personer, men för närvarande bor där 50 personer. En människa kommer till Our Place från förhållanden som inte är mänskliga. Många har blivit svårt misshandlade eftersom Aids är något mycket skamligt, och många barn har blivit lämnade helt ensamma - alla vuxna har dött av sjukdomen.

Sydafrika är ett av de länder i världen som är svårast drabbat av HIV/Aids och problemen växer lavinartat, vilket märks för Our Place. Hemmet är, som skrivet, överfullt, och har en mycket lång väntelista.
 
Människorna som kommer till Our Place gör det för att dö. Our Place blir den sista anhalten i ett ofta trassligt liv, och det blir en kärleksfull och underbar sista anhalt. Även om hemmet har mycket, främst ekonomiska problem, genomsyras hela verksamheten av kärlek och gemenskap. Alla som på något sätt varit delaktiga i Our Place ses som en familjemedlem, och Deon själv beskriver det som "It's a disfunctional yet wonderful family where people who have never been loved gets so loved that they keep on living years longer than they should."
 
År 2009 har hittills varit ett mycket svårt år. Problemen har vuxit och man har haft mycket svårt att få verksamheten är gå runt. Flera bilar har gått sönder, reparationer av huset har varit nödvändiga samtidigt som matpriserna har höjts så pass mycket att man upprepade gånger ställts inför valet att köpa mat eller betala elräkningen.
 
I veckan började dock saker ordna upp sig. Deon köpte filtar och kläder inför vintern, som i Bloemfontein blir ofattbart kall. Några dagar senare brann huset upp. Det är fortfarande oklart hur branden startade men den skapade enorm förödelse. Ingen människa skadades men alla kläder, filtar, möbler och personliga tillhörigheter försvann. Branden tog också kylen, frysen, varmvattenberedaren, elementen och taket.

Detta är fruktansvärt och för tillfället har de ingenstans att ta vägen, utan lever i resterna av huset. Det ska inte få vara såhär. Ska inte vara såhär.

Kom ihåg, lite hjälp är bättre än ingen.
Sätt in så mycket du känner att du har råd med på kontonummer:
8103-4, 904 767 215-0

(Alla pengar går direkt dit dom ska, inga pengar kommer att gå till varken löner eller administration.)

Bild och information är lånad av Josefin.
Har ni frågor hör av er till mig eller Josefin.


tjugotredje maj



Grattis till mig.
Nu som artonåring kan jag äntligen skaffa mig ett eget traderakonto. yeeeees. Äntligen.
Det värsta är att jag inte är ironisk.

Igår var en av de finaste kvällarna jag varit med om hitills. Så himla fint.
Det värmde mitt artonåriga hjärta.

tjugoandra maj

Åh. Ikväll smäller det!
Tycker synd om er som inte kommer vara här.
Vad fint det hade varit om alla hade kunnat komma. Men nu går ju inte allt tyvärr.

Jag taggar, peppar och laddar som bara tusan. Fina bitar:

 

 

 

 

 

 

 



Ja, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.
Men det är nog bäst att jag börjar göra mig i ordning istället.
Vare sig ni kommer vara 60-talig eller ej önskar jag er en fin kväll! Puss!

tjugonde maj



Nu är afrot borta, fy så sorgligt.
Och fy så platthårig jag blev, jag hade ju vant mig med att ha ett huvud som var ungefär en meter i diameter.

Eftersom ni säkert finner detta något otroligt intressant så bjuder jag på bilder från: mission - fixa ett afro.


Här är håret nästan rakt, bara lite våfflat i underhåret.


Det tar sig sa pyromanen och jag blir lite rädd.


Tupering påbörjas. Jag ville hjälpa till men tydligen var jag bara till besvär. hrm.


Här börjar det likna något! Och slutresultatet ser ni högst upp! Mycket fierce! MYCKET!

nittonde maj



Fyra dagar kvar då jag fortfarande räknas som barn.
Tre dagar kvar till 60-tals kalaset.
Igår hade jag afro.
Idag är det sista skoldagen för den här veckan.
Vädret är soligt och varmt.
Norrbotten har börjat bli grönt.
Fina dagar.

Om

Min profilbild

Frida

RSS 2.0